Rena rama isgatan

Jaop. Rätt rejäl kontrast med -18 grader ena dagen för att under nästa mötas utav 3 grader och smältväder. Vi är inne på dag två nu av tö, och det är som en av bilderna visar rätt mycket isgata. Den andra visar hur vackert och vintrigt vi hade det för ett par dar sen. 

Underlaget är något bättre idag än vad det var igår, då var det helt omöjligt att gå någonstans på grund av all is och allt vatten som låg ovanpå. Idag kan man hitta små remsor att gå på där halkrisken inte är så akut. Hade tänkt kika på hur skoterleden ser ut som löper bakom vårt hus imorgon, om den är dräglig - dvs ingen is. Vattningt och snö som känns som mjukt smör att gå igenom lär där nog finnas en hel del av tror jag. Men är den okej och om man går den fram och tillbaka så blir det iaf en medel lång runda man kan promenera hundarna tills vintern bestämmer sig för att återvända. 

Vi skulle egentligen hämtat släden idag men bestämde oss för att vänta till helgen och se hur det ser ut då. Känns inte säkert att ge sig av och köra på en massa isiga små skogsvägar just nu.

Det börjar arta sig nu

Bloggen har varit tyst nu väldigt länge, och även om jag inte är jätte ivrig på att uppdatera i vanliga fall så har det ändå gått över tiden. Eller hur man nu ska uttrycka det. 

Sist jag skrev så talade jag om hus, flytt och litet nytt på hundfronten. Flyttat det har vi, men inte till ett eget hus. Utan det blev att hyra en av fyra lägenheter i ett hus på landet istället. Ligger väldigt nära trevliga naturområden, och utsikten är oförskämt fin. Elljusspår en 500meter bort, skoterled en 100meter bort, om ens det. Havet kikar fram omfamnad utav spektakulära högakusten klippor. Man befinner sig fortfarande i det där läget att man knappt tror att det är sant, att man bytt stadsmiljö till det här! Att det blev så förbaskat bra. Nästan en ofattbar kontrast på något vis. 

Gällande hundarna så har vi nu en fjärde medlem, Alphas ena kullsyster har fått flytta hem till oss. Söta Kira, som sedan länge varit en familjemedlem i mina ögon. Hon och hennes matte som dessutom är min allra närmaste vän bodde jag tillsammans med när Alpha och Kira var små. Så då när livet körde i hop sig för min vän och Kira behövde ett nytt hem kändes det som en självklarhet att hon skulle komma hit. Något annat hade varit otänkbart var min spontana känsla. Sen får vi helt enkelt se om det blir en permanent lösning eller om min kära vän kommer få möjligheten att ta hem sin ögonsten igen. 

Just nu är vi allihop i ett stadie utav tillvänjning. Vänja sig vid vårt nya hem och närmiljö, och jag hoppas nu att en period utav lugn väntar oss så vi får tid till att också njuta utan några tankar på bekymmer. Samt att få komma igång med saker och ting, forma vårt hem och ha tid och energi till att ägna oss åt våra intressen. Köra hund är en utav dom, och den som känns mest relevant just så här års. Jag hoppas och önskar med hela mitt hjärta att den snö som nu kommit får ligga. Inga isgator. Inget regn. Ingen upprepning av förra årets omöjliga skitvinter. Bara snö. Vacker vit och alldeles underbar snö! 

Sockersöta Kira i det vita vinterguldet :)

När vissa planer grusas tar andra form.

Bilder från en mysig skogspromenad med grabbarna.

Ja det har ju skett lite sedan sist jag uppdaterade bloggen. Hade först tänkt åka på SPHK's Rasspecial i Idre men en tråkig räkning från Norge dök upp och åt upp hela utställningsbudgeten (och mer där till). Men så här i efterhand, när man ser lite mera nyktert på det, och inte är upptagen med att fantisera över hur roligt det skulle bli. Ja då förstår jag att dels ser Alpha fortfarande eländig ut i sin päls, och med handen på hjärtat tror jag det hade blivit för mycket för honom att hantera. Han är ju ganska lättstressad bland folk fortfarande, och det är ju årets största utställning för Siberian Husky. Kanske liiiite väl att utsätta honom för det som första utställning. Shin däremot är ju lugn och älskar folk, uppvuxen delvis i storstad, så för hans del hade det ju gått fint även om också han aldrig blivit ställd förut. Däremot så är han lite i tunnaste laget, men fin päls, har en semi sommar/vinterpäls just nu.
Ironiskt nog så dök det upp oväntade pengar, så hade man bara vetat om det skulle jag ha haft råd att åka och titta på i vart fall. Aja, men så kan det bli ibland. Glad överraskning och välbehövliga pengar oavsett, även om det inte blev nån rasspecial för vår del. Men det kommer fler gånger! Nä, men, det vore skoj om man kunde komma igång att ställa. Jag vet ju om att jag har overzise hundar, men någonstans så känner jag att mitt syfte inte är att jaga efter utställnings championat utan mer komma i kontakt med folk. Se på fina hundar. Låta mina få socialiseras och träna på att ha mycket folk och andra hundar i rörelse runtomkring sig. Ja och förstås få bedömningar på dom, att dom är för stora vet jag redan - men det finns ju betydligt mycket mer med en hund, än bara hur stor den är.

Jag har skrivit tidigare om hur jag tänkt ta hjälp utav Johan när jag ska köra hundarna. Det kommer jag inte kunna få längre. Så måste försöka sköta detta på egen hand. Det är så att Johan har fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag kommer vara ensam mycket i 6 månaders tid medan han är iväg och arbetar. På sikt kommer tjänsten innebära att han kan utgå ifrån hemmet, men just nu är det så här det kommer till att få bli. Men också att vi måste flytta! Så just nu kommer själva flytten bli en större prioritering i våra liv. Sälja lägenheten och förhoppningsvis köpa hus. Jag kan avslöja att vi har en fastighet i åtanke, lägesmässigt är det ett perfekt hus. Inga grannar! Och en 8km otrafikerad skogsväg i direkt anslutning till huset som löper som en halvcirkel runt. Perfekt då man ska starta upp säsongens träning tänker jag. Allmänt är läget helt fantastiskt. Väldigt mysigt och relativt mycket mark, 5,6ha närmare bestämt. Åkermark och skogsmark, vilket skulle passa oss utmärkt. Vi har ju drömmar om att även kunna hålla lite boskap i framtiden och pyssla med skogen. Jag hade till exempel jätte gärna sysslat lite med skogsvård som man gjorde förr i tiden, med häst. Ja vi får helt enkelt se, men det är en spännande period som väntar nu.

Sedan kommer det antagligen hända lite på hundfronten med, men det är planer och händelser som gör sig bäst att tala om längre fram.

Temperaturerna kryper neråt..

Men jag planerar ännu ingen dragträning, även om det nog är fullt möjligt att köra tidiga morgnar eller på kvällarna nu. Särskilt då det regnar som det gör i skrivandets stund, och ännu är kvällarna ljusa, något som det snart kommer bli ändring på så egentligen hade det varit fördelaktigt att komma i gång.. Köra i mörker är jag inte jätte förtjust i, inte enda sedan vi höll på att krocka med rådjuret förra hösten. Anledningen eller anledningarna till att jag tänker vänta är att det verkar som om min cykel har fått pyspunka på båda däcken, jag tror innerslangarna sjunger på sin sista vers. Dom har inte blivit utbytta på år! Vist, det går ju att fixa relativt smidigt och snabbt men tänker även som så att däcken ska bytas ut också... Ska köra med dubbdäck i början av vintern tänkte jag och man rekommenderar att köra in dom i god tid redan på hösten så dubbarna går in sig bra. Bromsarna måste också ses över, vajrar spännas till och kedjan snyggas upp och smörjas. Helt plötsligt blev det till ett mindre projekt och en större kostnad än ett par innerslangar.. Ids inte stressa allt för mycket över det och ekonomiskt ska underhållet inplaneras. Det blir så när man inte har så mycket pengar att svänga sig med. Hela augusti lär vi stå stilla i alla fall. Ytterligare en anledning till att inte skutta upp på cykeln och börja barmarksdraget redan ikväll är Alpha och hur störd han är i starter, han MÅSTE lära sig att invänta kör kommandot, det kommer inte vara en fråga om om utan när jag slår halvt ihjäl mig annars. Han har en vansinnig förmåga att tjuvstarta precis då jag ska upp på cykeln och det är ingen kul upplevelse alls, han är efterblivet explosiv och stark när han gör så och jag blir ofta rent av fly förbannad på honom och blåmärkena har varit otaliga, stora men också gett permanent intryck. På mitt högra ben har jag en skada i muskeln efter en sån vidrig start med Alpha, den ser ut precis lika dant som skadad jag har på högra armen efter att ha blivit sparkad av en häst... Galet... Men att jag blir arg är i sig inte är särskilt positivt, Alpha är så övertänd att han inte registrerar att jag blir arg men stackars Shin gör ju och han tar lätt ganska illa vid sig och blir hämmad av det, också jag tycker det är jobbigt att bli så chockerat arg. Har man bara kommit iväg vettigt en gång så är det sällan några större problem sen, så länge jag är snabb i starten, kan stanna många gånger och vattna eller annat och då inväntar Alpha kör kommandot relativt okej. Det har hänt någon enstaka gång att det blivit riktigt struligt, men det har varit ytterst sällan. Så ja, nu jävlar ska här tränas på detta och jag får börja med att träna honom ensam på det men göra det från fots. Det blir att cani-crossa och köra många, många repetitioner på just stå stilla och vänta på kommando, sedan så får jag ta hjälp av Johan som extra bromskloss om Alpha skulle få för sig att försöka explodera iväg när jag ska börja köra dom på riktigt igen. Spontant känner jag att jag borde införskaffa en mindre ATV så man kan känna sig riktigt trygg och säker, men det finns det inga pengar till just nu och förvaringen hade blivit ett bekymmer så då får man försöka lösa det på andra vis och en lydig hund som kan sköta sig är aldrig fel! Så lika bra att ta tag i det och vara konsekvent :)

  

Så skönt med promenad vänligt väder.

Vi tog en härlig tur idag, en liten utforskar promenad skulle man kunna säga. Jag, Shin, Alpha, sambon och hans Norrbottenspets Falcon. 

Jag har en längre tid velat utforska elljusspåren och skogsvägarna bortåt bondsjön, speciellt efter att i våras ha upptäckt att dragträning med hund är tillåtet vintertid på spåren där och efter en titt på områdeskartan över slingorna så upptäckte jag snabbt att man kan komma upp i sträckor på flera mil med lite pusslande. Så idag satte vi av bortåt för att göra en första koll, vart man bäst kan komma in och av från spåret. Det mest för att kunna minimera tidsspill i framtiden om man ska dit och tex dragträna, vill såklart kunna ta mig dit så fort som möjligt men också veta vart som kan vara lämpligt att avsluta. Den punkten blir alltid den jag i så fall strukturerar upp sträckor runtikring, att vi just ska avsluta där för att få en lagom promenadsträcka hem. Jag ska bege mig ut några gånger till i veckan och bege mig över på andra sidan vägen, spåren löper nämligen långt in i skogen på den sidan och lyckligtvis finns det en bred gångtunnel så man slipper bekymra sig om trafiken. Fantastiskt eller hur?! Där har man verkligen tänkt till. 

Det har varit soligt med fläktande vindar idag, runt 20 grader, så lite svettigt var det såklart men helt underbart i förhållande till hur det varit större delen av sommaren. Att man bara kan röra sig utan att drabbas av en värme som gör att man vill lägga sig ner och bara avlida känns som totalt frihet. Gud så man har varit begränsad innan! Nått löjligt mycket. Men nu är det slut på det :-D äntligen! 

På vägen hem tog vi oss ett dopp i sjön och jag får säga att vattnet var riktigt behagligt, nästan snudd på varmt. Skönt för hundarna också att få svalka sig lite :-) stranden är väldigt liten så vi hade tur att det var folktomt just då, även om där inte råder hundförbud kan jag inte låta bli annat än att känna mig lite dum och påträngande, som om man kanske inte borde "störa" om någon annan redan skulle vara där. Just denna badplatsen upptäckte vi nyligen, vilket egentligen är lite synd för hade man vetat om den tidigare hade man kunnat gå dit i alla fall kvällstider för att simträna hundarna då när värmeböljan kramade Sverige. Bättre sent än aldrig dock. Vi lär hinna med ett par simträningar innan det blir för kallt och dragträningen påbörjas istället.

 

Yes I am a teenager, it is easy to be misunderstood.

Alpha is nearing two years of age and it is only three months left until his birthday which is in November. I have to say this dog has proven to be a real challenge for me, and he still is. I am glad he wasn't my first dog and that I got the opportunity to get familiar with the breed and dogs in general before he entered my life. I do not exaggerate when I tell you this dog got bottomless energy - nothing is ever done calmly by this fellow. I know a lot of his manor comes down to him being a teenager, but also traits that complicate things from time to time. He needs a lot of time and patience. I absolutely love him, and I haven't shared a bond this strong with an animal since my childhood. Yet, I often struggle to know what strategy to take when his behavior proves difficult for me to go about in the right way. He is big and strong, reactive and easy to set off into building stress. At the same time he is both stubborn (yes for real) and soft as cotton. He was quite fearful and insecure as a puppy. Sensitive I guess.
A couple of weeks ago I felt we hit a wall and I didn't see any way out of what was happening as it been going on for quite a long time. Alpha have been acting rude towards the others, not respecting their signals and been going about guarding space from them. Jumping on them to get them to move, barked at them, raised his tail and neck hairs whenever they approached areas he "controlled". I've gone about it in a way where I intervened, preferably before he reached them, told him to quit it - with his determination this could go on for what felt like forever and he went spiraling into high levels of stress. Me constantly having to pay attention to what he was doing, getting up to hindering him acting like a barrier between him and the others. Just in the beginning of summer I started to notice that Shin did everything he could to avoid Alpha, he looked away, tried to make himself as small as possible, but when they were near each other I could sense the situation were uncomfortably tense - Shin will not back down if it comes to anything confrontational and he's fed up, I know this from experience. So I knew a fight were never far away when the two of them happened in a confrontational situation. Alpha is not a puppy anymore and now got the integrity and self awareness to back himself up. I have a no fight rule here, which they know, they're still dogs however. Shin also began to not answer Alphas play invitation, which is not strange seeing how much trust goes into dogs playing. Shin did and still does not trust Alpha. This in return seemed to tick him off even more into bullying Shin.

On Time-Out.

I said to myself this cant continue, clearly I am doing something wrong and I wish to solve this before it becomes unsolvable and I end up with two dogs who can't stand each other. I turned to a positive reinforcement training group on FB, they focus on up to date approach to dog training and behavioral practice with emphasis on methods, techniques and applications which are scientifically based and ethically balanced. I am very picky with this now a days, I want to teach not punish and suppress. Something I still work on practicing. Old stripes and that shit Cesar Millan I'm afraid. I am ashamed I thought he was someone to listen to regarding how dogs behave and work.

I got a lot of interesting feedback and tips, and the one tip that stuck with me that I felt might work for Alpha is to use a form of 'time-out' tactic. Which means that when I feel he is having difficulties listening to what I am asking of him when he goes after the others in a rude way, I simply remove him completely from the situation. I give him time to calm down and rid himself of the stress, and the other dogs wont have to feel bothered by him or be uncomfortable. I prevent the situation to escalate in other words. The key is to not make a big deal about it. Not say anything, not feel mad or frustrated (if I feel like that I have let it get too far) just calmly lead him somewhere else. In our case I let him stay in the hallway with a gate so he still can see all of us. Sometimes I stay with him just cuddling and do something just him and me to help him shift focus. I have noticed he is starting to calm down very fast now, usually within a minute or two. I can barely believe it to be honest. He feels truly relaxed when coming out from his time-out, something I never achieved with my previous strategy. I've seen a huge change just in a few weeks. What I am seeing is that its easier for him to listen to me from the start. He guard less. He is being a bit less rude, it is a lot less intense, which is amazing! I can already feel Shin being a bit more relaxed around him, but we still have a long way to go in repairing the trust in their relationship. I don't let them play yet, but I do swim them together, walk them together, once the temperature allows it I'll run them together. Trying to only let them have positive experiences with each other.

I also got the advice to focus even more on training him to better control his impulses, challenge him with having to wait before getting to do things that is valuable to him. Slowly teaching him to be more patience and instead of immediately rush in his actions look to me for instructions and guidance. We have started with small and quite simple things, such as waiting for a "okay" before going in or out the door - they still always walk in front of me, go in and out before me etc. I try and remember to let him seek my attention now and then, something he is quite good at since puppy hood - it can be when we are out on a walk, and he is pulling towards a tree for example. I just stops, say nothing, simply stands there and when he gives me eye contact we keep it for a few seconds then move forward. With time I'll give him harder challenges. Start small, make sure he succeeds with what I am asking of him.
Going through this I have came to a realization, I probably need to work with him a lot. Just him and me, outside, teaching him tricks and do more of that classical obedience thingy. Don't get me wrong, Alpha is a well behaved dog with and around people - a bit jumpy perhaps, and intense. He is not a problem with other dogs in general either, no aggression or fear, it is the home situation that haven't been any good. Why it haven't been I put on myself, I am quite sure that I have misunderstood him a lot of times, even if I have understood whats been going on in front of me. Understanding what you see is only one piece of the puzzle, yet a very important one. I think he needs to get to know himself, grow up but also we need to get to know each other - find out how to work as a team. In our case I don't believe we will get there unless we work together more closely with something that's a team challenge for us - dog and human, both equally as important for success. Usually I would say we'd get to know each other through mushing and spending time both indoors and out on walks, but Alpha is a lot of times stuck with himself in his head - forward, forward, forward. What's next, what's next, what's next. That's whats going on in there, and he is hard to reach when in that mindset. Perhaps he will evolve into a superb command dog if we do this, he is already the muscle and the motor, so it would be a wonderful bonus :)

Det blev inte riktigt som man hade tänkt sig.

Nästan varje år vid den här tiden blir jag ofta lite dyster, för även om hösten aldrig har varit så nära så känns den plötslig som en evighet bort. Jag blir lätt lite gnälligt känslosam så där, frustrerad och ganska uppgiven stundtals. Smått uttråkad. Tankarna vandrar lite förstrött men kommer mer och mer in på framtiden, och det som är så typiskt för oss människor. Dåtid. Jag funderar mycket på hur saker och ting inte blev som tänkt, hur tingestar som är bortom min kontroll påverkat mer än vad jag tycker om. Det som snurrar mest nu är att i början av sommaren, som var riktigt kall och regnig, gick jag och väntade på lite högre temperaturer så den simträning jag hade tänk ut för hundarna skulle kunna sätta i gång. Jo jo, nog blev det varmare alltid som vi alla vet om. Till och med för varmt. Har inte blivit någon träning värt att nämnas ännu och istället står jag här med hundar fulla utav överskottsenergi och dålig kondis. Blä vill jag säga, bara riktigt kräka ur mig och vara sur. Värmen i sig är avskyvärd (om ni frågar mig) men hade kanske inte varit ett lika stort bekymmer om det inte vore för det fruktansvärt typiska faktumet att vi inte har en bil. Den förra gick sönder och var bortom all räddning, gav tillslut bort den och har inte haft råd att köpa en ny ännu. Så här har vi suttit, isolerade i en svettig lägenhet med tossiga hundar, 4km ifrån hundvänlig badplats. Till råga på allt längtar jag så sjukt mycket till hösten, sjukt! Hjärtat gör nästan lite ont. 

Huuua.. Sur tänker och kommer jag nog vara ett tag till. Ända tills tempen sjunkit och det är möjligt att gå och börja simma dom, känna att dom fått ur sig den värsta energin och börjat förbättra muskulatur och kondis. Bara att kunna ta en härlig långpromenad hade betytt så mycket. Riktigt saknar naturen känner jag. Lyckligtvis ser det lovande ut precis runt kröken *peppar peppar*. 

/gnälltrollet Sandra