Presentation - Del 1

Grabbarna och jag på Gådeå berget.

Jag kan ju börja med mitt namn och vart jag bor någonstans. Sandra heter jag och bor i Västernorrland, Härnösand. Är född och uppvuxen i Småland, har också bott i Skåne under ungefär 8:a år innan det tillslut blev Småland och sedan vidare till Härnösand. Så med andra ord har det blivit en del flyttande genom åren.
Finns kanske inte så hemskt mycket intressant att skriva om sig själv, man skriver ju hellre om hundar än om sig själv eller hur? Men om jag ska dra lite kort om mig själv och mina intressen så är det föga förvånande rasen Siberian Husky. Naturligt då följer draget med på köpet, men för min del har även intresset för avel och genetik, arv och funktion vuxit sig större i och med rasens inträde i mitt liv. Som person tenderar jag till att vara lite introvert i sociala sammanhang men är gärna den som lyssnar och observerar, tar det lugnt och stressar helst inte över saker och ting. Åsikter, det däremot, det har jag väldigt gott om :)

Är ifrån början en häst tjej, Arabiska Fullblod var och är fortfarande favorit rasen. Det många inte vet om mig är att jag har en egen uppfödning, en mycket trevlig arab valack som jag sa adjö till då jag flyttade ner till Skåne. Han ägs och tävlas framgångsrikt i distansritt utav Charlotte Tillman i Växjö sedan ett par år tillbaka. Han var min första häst och med stöd och vägledning utav min styvmor fick jag välja hingst åt det sto hon lånat mig, och lyckat blev det. Kan stundom sakna hästarna och det livet, men med handen på hjärtat så är draget och Sibbar bättre lämpat till mig. Dom passar som handen i handsken som man brukar säga.

Neo, eller Starax Boss som han heter kom som omplacering till mig och min dåvarande sambo i slutet på 2008. En go och trevlig kastrerad grabb som är min första kontakt med rasen. Jag visste inte mycket om Siberians då, mer än att dom är slädhundar. Min nyfikenhet växte och jag började läsa på och göra efterforskningar allt eftersom jag och Neo lärde känna varandra. Hösten året där på började jag dragträna men upptäckte ganska så fort att det var inte att springa Neo brann för. Lite roligt så där ibland, på hans villkor och kortare turer men uppvisade aldrig den där härliga förväntan man kan se hos många arbetande slädhundar när dom förstår att det är jobba som är på G.
Jag däremot hade vid det här laget blivit helt såld på tanken om att köra hund, allt det jag läst om rasen och deras brukssyfte hade etsat sig fast i mitt inre och planer på att skaffa en till mer dragvillig Siberian började ta form. Neo bor inte längre med mig, utan stannade kvar hos mitt ex när vi bröt upp vilket var ett gemensamt beslut, idag bor Neo med en annan familj som tog över honom efter att dom mist hans kullbror allt för tidigt i sjukdom. Tack Iréne Ax på Starax för förtroendet, utan denna kille är det inte säkert att jag hade upptäckt vilken fantastisk ras Sibben är.

Fortsättning följer...

Jag och Neo.

Ute på en utav våra mer lyckade dragturer.

Alpha (Journey Dogs Winter Force)

Ja vad ska man säga om Affe Baffe egentligen? Annat än att han är den där hunden man köpte för att han charmade en direkt som den vita lilla "kossan" han var med sina söta svarta fläckar. Dom är ju allt annat än vackra små varelser just då i det där nyfödda stadiet, men honom ville jag ha. Dessutom var jag i ett ganska desperat behov utav en till hund, dels för att jag kände att jag ville utvecklas vidare i dragträningen men också på grund utav att Shin började visa tydligare och tydligare tecken på att han saknade sällskap. Hade först planer på att ta en vuxen omplacering ifrån Vox Celesta's, men i och med att jag dels hade katter och inte kunde erbjuda hundgård föll valet på Alpha i slutändan.

Jag fullkomligt älskar denna bedrövliga och eländiga hund. Han är som han är och det är just det som är så fantastiskt med honom. Han är störig, han snackar jämt, han skäller, han piper och gnäller tills man listat ut vad det är han vill, han drar i kopplet och är sjuuuukt brutalt vansinnigt stark. Han lyder inte (bara om han verkligen måste), han är en riktig liten retsticka mot dom andra hundarna och han är alldeles, alldeles underbar! Alpha är min absoluta favorit hund genom tiderna, so far. Till trotts att han får mig att ibland helt enkelt bara vilja lägga mig ner, ge upp och nästan dö på fläcken. En enorm personlighet som både syns, hörs och brakar farm genom livet. Men han och jag funkar ihop, våran kemi stämmer väl överens. Trotts sin olydnad är han en mycket kontaktsökande individ, och det går att få honom till att vara extremt samarbetsvillig så länge mat är med i bilden. Hehe.

Alpha är ganska så omogen fortfarande, och styrs mycket utav spontana impulser. Han växte klart i skelettet väldigt fort, innan han hade hunnit fylla 1 år och jag kan fortfarande uppleva honom lite klumpig och ograciös. Det kommer ta tid för honom att mogna och på riktigt växa in i sin kropp. Troligtvis kommer det även ta ganska lång tid för honom att bli vuxen mentalt. Han är ganska så valpig och busig, har inte tid att vänta och har liksom bråttom överallt. Som draghund är han målmedveten, Alpha travar sällan och ytterst motvilligt och man får köra långsamt för att få ner honom i trav. Han vill helst galoppera, och öka farten hela tiden, han sliter som ett djur och ger inte upp i första taget. Han är en draghund som ständigt vill ha mer, han kan vara trött men han vill ändå springa igen efter en liten stunds vila. Jag älskar att köra honom, om man bortser från att han kan vara stökig i starter - vilket resulterat i en del blåmärken. Det är ta mig tusan inte lätt att starta två starka han hundar ifrån en mountainbike!

Nackdelen med honom just nu är hans omognad, han vill mycket men har inte riktigt mental kapacitet till att orka hålla fokus när han blir lite trött. Inget som jag klandrar honom för, det är snarare förväntat av en sådan ung hund att vara sådan och det får man ta hänsyn till. Det kommer bli mycket intressant att köra honom nästa dragsäsong.

Journey Dogs Winter Force, reg nr: SE62121/2012

Shin (Vox Celesta's Seishin)

Shin är min andra Siberian Husky, men min första egen inköpta och första egna hund sedan valp. Han är köpt ifrån Hélène Moubis på kenneln Vox Celesta's som ligger strax utanför Hammerdal i Jämtland. En uppfödare som även blivit en kär vän. Vi fick kontakt innan den kull som Shin är ifrån planerades och har haft kontakt enda sedan dess. Jag minns vårat första samtal och hur jag la på den kvällen med en känsla utav att jag funnit en likasinnad människa och en nära vän. Den känslan visade sig vara helt rätt och riktig, något som jag skattar mig lycklig över.

Shin är alla gästers favorit, han är en oerhört social individ som fullständigt älskar mänsklig kontakt. Han vill helst alltid vara väldigt nära, och visar väldigt tydligt att han inte vill att man ska sluta klappa; detta genom att luta sig mot handen, lägga sitt huvud i ens knä, buffa på ens händer eller om man ignorerar honom genom att ta sin tass och försöker dra tills sig uppmärksamhet. Bokstavligen, drar till sig din hand.

Han är inte en hund med ett behov utav att hävda sig eller ta plats, men han besitter hög integritet. Vilket kan vara besvärligt emellanåt då han gärna svarar upp på andra hundars utmaningar. Han reagerar även starkt mot hundar som är dåliga på signalspråk/hundspråk och som beter sig ohyfsat - men är inte svår att bryta om dispyter eller bråk skulle uppstå. Han lyssnar och ger gärna över ansvaret till människorna som finns runt ikring honom. Överlag är han en bekymmersfri individ som mer än gärna är till lags, och han är även en väldigt känslig hund för vilken sinnesstämning man som ägare befinner sig i. Han tar väldigt illa vid sig när man uppvisar frustration eller tappar humöret, och det spelar ingen roll om det är mot honom eller inte som känslorna är riktade.

Som draghund är Shin helt otrolig på att ta kommandon och utan att skryta så kan jag lita på honom till 100%. Särskilt om jag kör honom som ensamhund, den trygghet jag känner med honom är obeskrivbar. Shin behöver ingen väg framför sig, utan jag kan styra honom i zigg zagg över öppna gräsplaner, i djupa skogar mellan träd, snår och ris. Han lyssnar även på fartkommandon, vilket betyder att jag kan öka eller sänka farten med hjälp utav honom. Shin lever för att samarbeta och vara till lags. Det som kan vara negativt med Shin under dragträning är just det att han är känslig. Han vill vara mig till lags men samtidigt visar han oerhörd hänsyn till den andra hunden och kan pga detta ibland vilja lyda ett kommando men har inte mod nog att genomföra det om den andra hunden vill annorlunda. Dessutom kan han bli något osäker, och slaka på linan om jag tillrättavisar en annan hund muntligt - då Shin tror att det är riktat mot honom. Så jag måste ständigt tänka på hur jag väljer att lägga tryck i orden, och hur jag uttrycker mig under träning.

Vox Celseta's Seishin - reg nr: SE35615/2010