Temperaturerna kryper neråt..

Men jag planerar ännu ingen dragträning, även om det nog är fullt möjligt att köra tidiga morgnar eller på kvällarna nu. Särskilt då det regnar som det gör i skrivandets stund, och ännu är kvällarna ljusa, något som det snart kommer bli ändring på så egentligen hade det varit fördelaktigt att komma i gång.. Köra i mörker är jag inte jätte förtjust i, inte enda sedan vi höll på att krocka med rådjuret förra hösten. Anledningen eller anledningarna till att jag tänker vänta är att det verkar som om min cykel har fått pyspunka på båda däcken, jag tror innerslangarna sjunger på sin sista vers. Dom har inte blivit utbytta på år! Vist, det går ju att fixa relativt smidigt och snabbt men tänker även som så att däcken ska bytas ut också... Ska köra med dubbdäck i början av vintern tänkte jag och man rekommenderar att köra in dom i god tid redan på hösten så dubbarna går in sig bra. Bromsarna måste också ses över, vajrar spännas till och kedjan snyggas upp och smörjas. Helt plötsligt blev det till ett mindre projekt och en större kostnad än ett par innerslangar.. Ids inte stressa allt för mycket över det och ekonomiskt ska underhållet inplaneras. Det blir så när man inte har så mycket pengar att svänga sig med. Hela augusti lär vi stå stilla i alla fall. Ytterligare en anledning till att inte skutta upp på cykeln och börja barmarksdraget redan ikväll är Alpha och hur störd han är i starter, han MÅSTE lära sig att invänta kör kommandot, det kommer inte vara en fråga om om utan när jag slår halvt ihjäl mig annars. Han har en vansinnig förmåga att tjuvstarta precis då jag ska upp på cykeln och det är ingen kul upplevelse alls, han är efterblivet explosiv och stark när han gör så och jag blir ofta rent av fly förbannad på honom och blåmärkena har varit otaliga, stora men också gett permanent intryck. På mitt högra ben har jag en skada i muskeln efter en sån vidrig start med Alpha, den ser ut precis lika dant som skadad jag har på högra armen efter att ha blivit sparkad av en häst... Galet... Men att jag blir arg är i sig inte är särskilt positivt, Alpha är så övertänd att han inte registrerar att jag blir arg men stackars Shin gör ju och han tar lätt ganska illa vid sig och blir hämmad av det, också jag tycker det är jobbigt att bli så chockerat arg. Har man bara kommit iväg vettigt en gång så är det sällan några större problem sen, så länge jag är snabb i starten, kan stanna många gånger och vattna eller annat och då inväntar Alpha kör kommandot relativt okej. Det har hänt någon enstaka gång att det blivit riktigt struligt, men det har varit ytterst sällan. Så ja, nu jävlar ska här tränas på detta och jag får börja med att träna honom ensam på det men göra det från fots. Det blir att cani-crossa och köra många, många repetitioner på just stå stilla och vänta på kommando, sedan så får jag ta hjälp av Johan som extra bromskloss om Alpha skulle få för sig att försöka explodera iväg när jag ska börja köra dom på riktigt igen. Spontant känner jag att jag borde införskaffa en mindre ATV så man kan känna sig riktigt trygg och säker, men det finns det inga pengar till just nu och förvaringen hade blivit ett bekymmer så då får man försöka lösa det på andra vis och en lydig hund som kan sköta sig är aldrig fel! Så lika bra att ta tag i det och vara konsekvent :)

  

Så skönt med promenad vänligt väder.

Vi tog en härlig tur idag, en liten utforskar promenad skulle man kunna säga. Jag, Shin, Alpha, sambon och hans Norrbottenspets Falcon. 

Jag har en längre tid velat utforska elljusspåren och skogsvägarna bortåt bondsjön, speciellt efter att i våras ha upptäckt att dragträning med hund är tillåtet vintertid på spåren där och efter en titt på områdeskartan över slingorna så upptäckte jag snabbt att man kan komma upp i sträckor på flera mil med lite pusslande. Så idag satte vi av bortåt för att göra en första koll, vart man bäst kan komma in och av från spåret. Det mest för att kunna minimera tidsspill i framtiden om man ska dit och tex dragträna, vill såklart kunna ta mig dit så fort som möjligt men också veta vart som kan vara lämpligt att avsluta. Den punkten blir alltid den jag i så fall strukturerar upp sträckor runtikring, att vi just ska avsluta där för att få en lagom promenadsträcka hem. Jag ska bege mig ut några gånger till i veckan och bege mig över på andra sidan vägen, spåren löper nämligen långt in i skogen på den sidan och lyckligtvis finns det en bred gångtunnel så man slipper bekymra sig om trafiken. Fantastiskt eller hur?! Där har man verkligen tänkt till. 

Det har varit soligt med fläktande vindar idag, runt 20 grader, så lite svettigt var det såklart men helt underbart i förhållande till hur det varit större delen av sommaren. Att man bara kan röra sig utan att drabbas av en värme som gör att man vill lägga sig ner och bara avlida känns som totalt frihet. Gud så man har varit begränsad innan! Nått löjligt mycket. Men nu är det slut på det :-D äntligen! 

På vägen hem tog vi oss ett dopp i sjön och jag får säga att vattnet var riktigt behagligt, nästan snudd på varmt. Skönt för hundarna också att få svalka sig lite :-) stranden är väldigt liten så vi hade tur att det var folktomt just då, även om där inte råder hundförbud kan jag inte låta bli annat än att känna mig lite dum och påträngande, som om man kanske inte borde "störa" om någon annan redan skulle vara där. Just denna badplatsen upptäckte vi nyligen, vilket egentligen är lite synd för hade man vetat om den tidigare hade man kunnat gå dit i alla fall kvällstider för att simträna hundarna då när värmeböljan kramade Sverige. Bättre sent än aldrig dock. Vi lär hinna med ett par simträningar innan det blir för kallt och dragträningen påbörjas istället.

 

Yes I am a teenager, it is easy to be misunderstood.

Alpha is nearing two years of age and it is only three months left until his birthday which is in November. I have to say this dog has proven to be a real challenge for me, and he still is. I am glad he wasn't my first dog and that I got the opportunity to get familiar with the breed and dogs in general before he entered my life. I do not exaggerate when I tell you this dog got bottomless energy - nothing is ever done calmly by this fellow. I know a lot of his manor comes down to him being a teenager, but also traits that complicate things from time to time. He needs a lot of time and patience. I absolutely love him, and I haven't shared a bond this strong with an animal since my childhood. Yet, I often struggle to know what strategy to take when his behavior proves difficult for me to go about in the right way. He is big and strong, reactive and easy to set off into building stress. At the same time he is both stubborn (yes for real) and soft as cotton. He was quite fearful and insecure as a puppy. Sensitive I guess.
A couple of weeks ago I felt we hit a wall and I didn't see any way out of what was happening as it been going on for quite a long time. Alpha have been acting rude towards the others, not respecting their signals and been going about guarding space from them. Jumping on them to get them to move, barked at them, raised his tail and neck hairs whenever they approached areas he "controlled". I've gone about it in a way where I intervened, preferably before he reached them, told him to quit it - with his determination this could go on for what felt like forever and he went spiraling into high levels of stress. Me constantly having to pay attention to what he was doing, getting up to hindering him acting like a barrier between him and the others. Just in the beginning of summer I started to notice that Shin did everything he could to avoid Alpha, he looked away, tried to make himself as small as possible, but when they were near each other I could sense the situation were uncomfortably tense - Shin will not back down if it comes to anything confrontational and he's fed up, I know this from experience. So I knew a fight were never far away when the two of them happened in a confrontational situation. Alpha is not a puppy anymore and now got the integrity and self awareness to back himself up. I have a no fight rule here, which they know, they're still dogs however. Shin also began to not answer Alphas play invitation, which is not strange seeing how much trust goes into dogs playing. Shin did and still does not trust Alpha. This in return seemed to tick him off even more into bullying Shin.

On Time-Out.

I said to myself this cant continue, clearly I am doing something wrong and I wish to solve this before it becomes unsolvable and I end up with two dogs who can't stand each other. I turned to a positive reinforcement training group on FB, they focus on up to date approach to dog training and behavioral practice with emphasis on methods, techniques and applications which are scientifically based and ethically balanced. I am very picky with this now a days, I want to teach not punish and suppress. Something I still work on practicing. Old stripes and that shit Cesar Millan I'm afraid. I am ashamed I thought he was someone to listen to regarding how dogs behave and work.

I got a lot of interesting feedback and tips, and the one tip that stuck with me that I felt might work for Alpha is to use a form of 'time-out' tactic. Which means that when I feel he is having difficulties listening to what I am asking of him when he goes after the others in a rude way, I simply remove him completely from the situation. I give him time to calm down and rid himself of the stress, and the other dogs wont have to feel bothered by him or be uncomfortable. I prevent the situation to escalate in other words. The key is to not make a big deal about it. Not say anything, not feel mad or frustrated (if I feel like that I have let it get too far) just calmly lead him somewhere else. In our case I let him stay in the hallway with a gate so he still can see all of us. Sometimes I stay with him just cuddling and do something just him and me to help him shift focus. I have noticed he is starting to calm down very fast now, usually within a minute or two. I can barely believe it to be honest. He feels truly relaxed when coming out from his time-out, something I never achieved with my previous strategy. I've seen a huge change just in a few weeks. What I am seeing is that its easier for him to listen to me from the start. He guard less. He is being a bit less rude, it is a lot less intense, which is amazing! I can already feel Shin being a bit more relaxed around him, but we still have a long way to go in repairing the trust in their relationship. I don't let them play yet, but I do swim them together, walk them together, once the temperature allows it I'll run them together. Trying to only let them have positive experiences with each other.

I also got the advice to focus even more on training him to better control his impulses, challenge him with having to wait before getting to do things that is valuable to him. Slowly teaching him to be more patience and instead of immediately rush in his actions look to me for instructions and guidance. We have started with small and quite simple things, such as waiting for a "okay" before going in or out the door - they still always walk in front of me, go in and out before me etc. I try and remember to let him seek my attention now and then, something he is quite good at since puppy hood - it can be when we are out on a walk, and he is pulling towards a tree for example. I just stops, say nothing, simply stands there and when he gives me eye contact we keep it for a few seconds then move forward. With time I'll give him harder challenges. Start small, make sure he succeeds with what I am asking of him.
Going through this I have came to a realization, I probably need to work with him a lot. Just him and me, outside, teaching him tricks and do more of that classical obedience thingy. Don't get me wrong, Alpha is a well behaved dog with and around people - a bit jumpy perhaps, and intense. He is not a problem with other dogs in general either, no aggression or fear, it is the home situation that haven't been any good. Why it haven't been I put on myself, I am quite sure that I have misunderstood him a lot of times, even if I have understood whats been going on in front of me. Understanding what you see is only one piece of the puzzle, yet a very important one. I think he needs to get to know himself, grow up but also we need to get to know each other - find out how to work as a team. In our case I don't believe we will get there unless we work together more closely with something that's a team challenge for us - dog and human, both equally as important for success. Usually I would say we'd get to know each other through mushing and spending time both indoors and out on walks, but Alpha is a lot of times stuck with himself in his head - forward, forward, forward. What's next, what's next, what's next. That's whats going on in there, and he is hard to reach when in that mindset. Perhaps he will evolve into a superb command dog if we do this, he is already the muscle and the motor, so it would be a wonderful bonus :)

Det blev inte riktigt som man hade tänkt sig.

Nästan varje år vid den här tiden blir jag ofta lite dyster, för även om hösten aldrig har varit så nära så känns den plötslig som en evighet bort. Jag blir lätt lite gnälligt känslosam så där, frustrerad och ganska uppgiven stundtals. Smått uttråkad. Tankarna vandrar lite förstrött men kommer mer och mer in på framtiden, och det som är så typiskt för oss människor. Dåtid. Jag funderar mycket på hur saker och ting inte blev som tänkt, hur tingestar som är bortom min kontroll påverkat mer än vad jag tycker om. Det som snurrar mest nu är att i början av sommaren, som var riktigt kall och regnig, gick jag och väntade på lite högre temperaturer så den simträning jag hade tänk ut för hundarna skulle kunna sätta i gång. Jo jo, nog blev det varmare alltid som vi alla vet om. Till och med för varmt. Har inte blivit någon träning värt att nämnas ännu och istället står jag här med hundar fulla utav överskottsenergi och dålig kondis. Blä vill jag säga, bara riktigt kräka ur mig och vara sur. Värmen i sig är avskyvärd (om ni frågar mig) men hade kanske inte varit ett lika stort bekymmer om det inte vore för det fruktansvärt typiska faktumet att vi inte har en bil. Den förra gick sönder och var bortom all räddning, gav tillslut bort den och har inte haft råd att köpa en ny ännu. Så här har vi suttit, isolerade i en svettig lägenhet med tossiga hundar, 4km ifrån hundvänlig badplats. Till råga på allt längtar jag så sjukt mycket till hösten, sjukt! Hjärtat gör nästan lite ont. 

Huuua.. Sur tänker och kommer jag nog vara ett tag till. Ända tills tempen sjunkit och det är möjligt att gå och börja simma dom, känna att dom fått ur sig den värsta energin och börjat förbättra muskulatur och kondis. Bara att kunna ta en härlig långpromenad hade betytt så mycket. Riktigt saknar naturen känner jag. Lyckligtvis ser det lovande ut precis runt kröken *peppar peppar*. 

/gnälltrollet Sandra

The biggest arctic wildfire raging in 40 years, scorching heat weeks on end. Thunderstorms causing flash floods in some counties and a record breaking 178 663 lightning strikes during one day in Scandinavia (47 901 in Sweden alone).

This summer so far... I lack words for it. It is like its the upside down world here right now, and I can't describe how unseasonably hot its been and how extreme the weather is all over Sweden - still am I have to add. I experienced my first (as I can remember) tropical night last summer, down in the southern parts when I still lived there. How I remember last summer, it were quite hot in August and we didn't get rain for weeks, but I can't remembering experiencing anything like this before. I now live in the Northern parts of the country, so far we've had several tropical nights and yesterday were one of those 22°C at 2am. Otherwise we've had temperatures ranging between 28-36°C locally during the days, barely any rain to speak off where I live. I dare not write how hot its been in the sun some days. This is insane, and this extreme summer followed one of the worst winters in a long time, it was wet, icy and troublesome, and several sled-dog races were either forced to cancel or move. Highly unusual.

We've had a couple of forest fires around here, all of them under control and extinguished within hours or a day - smaller forest fires are quite common in these parts of Sweden during summer. What is not common is the nightmarish arctic wildfire raging in the regions of Sala right now. It is the biggest in 40 years covering a area of 15,000 hectares — about equal to 21,000 football fields or 57 square miles. So far. Wildfires like these are complicated since it appear to have engaged the basement layer. As with other recent Arctic fires in permafrost or near permafrost zones, areas well below the surface soil zone are involved, resulting in risk of a very intense, long time-scale event. It can take months to completely extinguish a fire like this.
My heart goes out to all those families living in the area, I cannot fathom how terrible it must be to flee your homes not knowing what you'll return to once this terror is over. Unfortunately the fire claimed its first victim last night, a young man, and left one severely injured rushed to the hospital when they were found. My thoughts goes out to the families. I pray no more gets injured or loses their lives. 

Photo Source: Aftonbladet & Lars Matti

Wildfire in the area of  Sala 

Wildfire in the area of Sala