När vissa planer grusas tar andra form.

Bilder från en mysig skogspromenad med grabbarna.

Ja det har ju skett lite sedan sist jag uppdaterade bloggen. Hade först tänkt åka på SPHK's Rasspecial i Idre men en tråkig räkning från Norge dök upp och åt upp hela utställningsbudgeten (och mer där till). Men så här i efterhand, när man ser lite mera nyktert på det, och inte är upptagen med att fantisera över hur roligt det skulle bli. Ja då förstår jag att dels ser Alpha fortfarande eländig ut i sin päls, och med handen på hjärtat tror jag det hade blivit för mycket för honom att hantera. Han är ju ganska lättstressad bland folk fortfarande, och det är ju årets största utställning för Siberian Husky. Kanske liiiite väl att utsätta honom för det som första utställning. Shin däremot är ju lugn och älskar folk, uppvuxen delvis i storstad, så för hans del hade det ju gått fint även om också han aldrig blivit ställd förut. Däremot så är han lite i tunnaste laget, men fin päls, har en semi sommar/vinterpäls just nu.
Ironiskt nog så dök det upp oväntade pengar, så hade man bara vetat om det skulle jag ha haft råd att åka och titta på i vart fall. Aja, men så kan det bli ibland. Glad överraskning och välbehövliga pengar oavsett, även om det inte blev nån rasspecial för vår del. Men det kommer fler gånger! Nä, men, det vore skoj om man kunde komma igång att ställa. Jag vet ju om att jag har overzise hundar, men någonstans så känner jag att mitt syfte inte är att jaga efter utställnings championat utan mer komma i kontakt med folk. Se på fina hundar. Låta mina få socialiseras och träna på att ha mycket folk och andra hundar i rörelse runtomkring sig. Ja och förstås få bedömningar på dom, att dom är för stora vet jag redan - men det finns ju betydligt mycket mer med en hund, än bara hur stor den är.

Jag har skrivit tidigare om hur jag tänkt ta hjälp utav Johan när jag ska köra hundarna. Det kommer jag inte kunna få längre. Så måste försöka sköta detta på egen hand. Det är så att Johan har fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag kommer vara ensam mycket i 6 månaders tid medan han är iväg och arbetar. På sikt kommer tjänsten innebära att han kan utgå ifrån hemmet, men just nu är det så här det kommer till att få bli. Men också att vi måste flytta! Så just nu kommer själva flytten bli en större prioritering i våra liv. Sälja lägenheten och förhoppningsvis köpa hus. Jag kan avslöja att vi har en fastighet i åtanke, lägesmässigt är det ett perfekt hus. Inga grannar! Och en 8km otrafikerad skogsväg i direkt anslutning till huset som löper som en halvcirkel runt. Perfekt då man ska starta upp säsongens träning tänker jag. Allmänt är läget helt fantastiskt. Väldigt mysigt och relativt mycket mark, 5,6ha närmare bestämt. Åkermark och skogsmark, vilket skulle passa oss utmärkt. Vi har ju drömmar om att även kunna hålla lite boskap i framtiden och pyssla med skogen. Jag hade till exempel jätte gärna sysslat lite med skogsvård som man gjorde förr i tiden, med häst. Ja vi får helt enkelt se, men det är en spännande period som väntar nu.

Sedan kommer det antagligen hända lite på hundfronten med, men det är planer och händelser som gör sig bäst att tala om längre fram.

Temperaturerna kryper neråt..

Men jag planerar ännu ingen dragträning, även om det nog är fullt möjligt att köra tidiga morgnar eller på kvällarna nu. Särskilt då det regnar som det gör i skrivandets stund, och ännu är kvällarna ljusa, något som det snart kommer bli ändring på så egentligen hade det varit fördelaktigt att komma i gång.. Köra i mörker är jag inte jätte förtjust i, inte enda sedan vi höll på att krocka med rådjuret förra hösten. Anledningen eller anledningarna till att jag tänker vänta är att det verkar som om min cykel har fått pyspunka på båda däcken, jag tror innerslangarna sjunger på sin sista vers. Dom har inte blivit utbytta på år! Vist, det går ju att fixa relativt smidigt och snabbt men tänker även som så att däcken ska bytas ut också... Ska köra med dubbdäck i början av vintern tänkte jag och man rekommenderar att köra in dom i god tid redan på hösten så dubbarna går in sig bra. Bromsarna måste också ses över, vajrar spännas till och kedjan snyggas upp och smörjas. Helt plötsligt blev det till ett mindre projekt och en större kostnad än ett par innerslangar.. Ids inte stressa allt för mycket över det och ekonomiskt ska underhållet inplaneras. Det blir så när man inte har så mycket pengar att svänga sig med. Hela augusti lär vi stå stilla i alla fall. Ytterligare en anledning till att inte skutta upp på cykeln och börja barmarksdraget redan ikväll är Alpha och hur störd han är i starter, han MÅSTE lära sig att invänta kör kommandot, det kommer inte vara en fråga om om utan när jag slår halvt ihjäl mig annars. Han har en vansinnig förmåga att tjuvstarta precis då jag ska upp på cykeln och det är ingen kul upplevelse alls, han är efterblivet explosiv och stark när han gör så och jag blir ofta rent av fly förbannad på honom och blåmärkena har varit otaliga, stora men också gett permanent intryck. På mitt högra ben har jag en skada i muskeln efter en sån vidrig start med Alpha, den ser ut precis lika dant som skadad jag har på högra armen efter att ha blivit sparkad av en häst... Galet... Men att jag blir arg är i sig inte är särskilt positivt, Alpha är så övertänd att han inte registrerar att jag blir arg men stackars Shin gör ju och han tar lätt ganska illa vid sig och blir hämmad av det, också jag tycker det är jobbigt att bli så chockerat arg. Har man bara kommit iväg vettigt en gång så är det sällan några större problem sen, så länge jag är snabb i starten, kan stanna många gånger och vattna eller annat och då inväntar Alpha kör kommandot relativt okej. Det har hänt någon enstaka gång att det blivit riktigt struligt, men det har varit ytterst sällan. Så ja, nu jävlar ska här tränas på detta och jag får börja med att träna honom ensam på det men göra det från fots. Det blir att cani-crossa och köra många, många repetitioner på just stå stilla och vänta på kommando, sedan så får jag ta hjälp av Johan som extra bromskloss om Alpha skulle få för sig att försöka explodera iväg när jag ska börja köra dom på riktigt igen. Spontant känner jag att jag borde införskaffa en mindre ATV så man kan känna sig riktigt trygg och säker, men det finns det inga pengar till just nu och förvaringen hade blivit ett bekymmer så då får man försöka lösa det på andra vis och en lydig hund som kan sköta sig är aldrig fel! Så lika bra att ta tag i det och vara konsekvent :)