När vissa planer grusas tar andra form.

Bilder från en mysig skogspromenad med grabbarna.

Ja det har ju skett lite sedan sist jag uppdaterade bloggen. Hade först tänkt åka på SPHK's Rasspecial i Idre men en tråkig räkning från Norge dök upp och åt upp hela utställningsbudgeten (och mer där till). Men så här i efterhand, när man ser lite mera nyktert på det, och inte är upptagen med att fantisera över hur roligt det skulle bli. Ja då förstår jag att dels ser Alpha fortfarande eländig ut i sin päls, och med handen på hjärtat tror jag det hade blivit för mycket för honom att hantera. Han är ju ganska lättstressad bland folk fortfarande, och det är ju årets största utställning för Siberian Husky. Kanske liiiite väl att utsätta honom för det som första utställning. Shin däremot är ju lugn och älskar folk, uppvuxen delvis i storstad, så för hans del hade det ju gått fint även om också han aldrig blivit ställd förut. Däremot så är han lite i tunnaste laget, men fin päls, har en semi sommar/vinterpäls just nu.
Ironiskt nog så dök det upp oväntade pengar, så hade man bara vetat om det skulle jag ha haft råd att åka och titta på i vart fall. Aja, men så kan det bli ibland. Glad överraskning och välbehövliga pengar oavsett, även om det inte blev nån rasspecial för vår del. Men det kommer fler gånger! Nä, men, det vore skoj om man kunde komma igång att ställa. Jag vet ju om att jag har overzise hundar, men någonstans så känner jag att mitt syfte inte är att jaga efter utställnings championat utan mer komma i kontakt med folk. Se på fina hundar. Låta mina få socialiseras och träna på att ha mycket folk och andra hundar i rörelse runtomkring sig. Ja och förstås få bedömningar på dom, att dom är för stora vet jag redan - men det finns ju betydligt mycket mer med en hund, än bara hur stor den är.

Jag har skrivit tidigare om hur jag tänkt ta hjälp utav Johan när jag ska köra hundarna. Det kommer jag inte kunna få längre. Så måste försöka sköta detta på egen hand. Det är så att Johan har fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag kommer vara ensam mycket i 6 månaders tid medan han är iväg och arbetar. På sikt kommer tjänsten innebära att han kan utgå ifrån hemmet, men just nu är det så här det kommer till att få bli. Men också att vi måste flytta! Så just nu kommer själva flytten bli en större prioritering i våra liv. Sälja lägenheten och förhoppningsvis köpa hus. Jag kan avslöja att vi har en fastighet i åtanke, lägesmässigt är det ett perfekt hus. Inga grannar! Och en 8km otrafikerad skogsväg i direkt anslutning till huset som löper som en halvcirkel runt. Perfekt då man ska starta upp säsongens träning tänker jag. Allmänt är läget helt fantastiskt. Väldigt mysigt och relativt mycket mark, 5,6ha närmare bestämt. Åkermark och skogsmark, vilket skulle passa oss utmärkt. Vi har ju drömmar om att även kunna hålla lite boskap i framtiden och pyssla med skogen. Jag hade till exempel jätte gärna sysslat lite med skogsvård som man gjorde förr i tiden, med häst. Ja vi får helt enkelt se, men det är en spännande period som väntar nu.

Sedan kommer det antagligen hända lite på hundfronten med, men det är planer och händelser som gör sig bäst att tala om längre fram.

Presentation - Del 1

Grabbarna och jag på Gådeå berget.

Jag kan ju börja med mitt namn och vart jag bor någonstans. Sandra heter jag och bor i Västernorrland, Härnösand. Är född och uppvuxen i Småland, har också bott i Skåne under ungefär 8:a år innan det tillslut blev Småland och sedan vidare till Härnösand. Så med andra ord har det blivit en del flyttande genom åren.
Finns kanske inte så hemskt mycket intressant att skriva om sig själv, man skriver ju hellre om hundar än om sig själv eller hur? Men om jag ska dra lite kort om mig själv och mina intressen så är det föga förvånande rasen Siberian Husky. Naturligt då följer draget med på köpet, men för min del har även intresset för avel och genetik, arv och funktion vuxit sig större i och med rasens inträde i mitt liv. Som person tenderar jag till att vara lite introvert i sociala sammanhang men är gärna den som lyssnar och observerar, tar det lugnt och stressar helst inte över saker och ting. Åsikter, det däremot, det har jag väldigt gott om :)

Är ifrån början en häst tjej, Arabiska Fullblod var och är fortfarande favorit rasen. Det många inte vet om mig är att jag har en egen uppfödning, en mycket trevlig arab valack som jag sa adjö till då jag flyttade ner till Skåne. Han ägs och tävlas framgångsrikt i distansritt utav Charlotte Tillman i Växjö sedan ett par år tillbaka. Han var min första häst och med stöd och vägledning utav min styvmor fick jag välja hingst åt det sto hon lånat mig, och lyckat blev det. Kan stundom sakna hästarna och det livet, men med handen på hjärtat så är draget och Sibbar bättre lämpat till mig. Dom passar som handen i handsken som man brukar säga.

Neo, eller Starax Boss som han heter kom som omplacering till mig och min dåvarande sambo i slutet på 2008. En go och trevlig kastrerad grabb som är min första kontakt med rasen. Jag visste inte mycket om Siberians då, mer än att dom är slädhundar. Min nyfikenhet växte och jag började läsa på och göra efterforskningar allt eftersom jag och Neo lärde känna varandra. Hösten året där på började jag dragträna men upptäckte ganska så fort att det var inte att springa Neo brann för. Lite roligt så där ibland, på hans villkor och kortare turer men uppvisade aldrig den där härliga förväntan man kan se hos många arbetande slädhundar när dom förstår att det är jobba som är på G.
Jag däremot hade vid det här laget blivit helt såld på tanken om att köra hund, allt det jag läst om rasen och deras brukssyfte hade etsat sig fast i mitt inre och planer på att skaffa en till mer dragvillig Siberian började ta form. Neo bor inte längre med mig, utan stannade kvar hos mitt ex när vi bröt upp vilket var ett gemensamt beslut, idag bor Neo med en annan familj som tog över honom efter att dom mist hans kullbror allt för tidigt i sjukdom. Tack Iréne Ax på Starax för förtroendet, utan denna kille är det inte säkert att jag hade upptäckt vilken fantastisk ras Sibben är.

Fortsättning följer...

Jag och Neo.

Ute på en utav våra mer lyckade dragturer.