När vissa planer grusas tar andra form.

Bilder från en mysig skogspromenad med grabbarna.

Ja det har ju skett lite sedan sist jag uppdaterade bloggen. Hade först tänkt åka på SPHK's Rasspecial i Idre men en tråkig räkning från Norge dök upp och åt upp hela utställningsbudgeten (och mer där till). Men så här i efterhand, när man ser lite mera nyktert på det, och inte är upptagen med att fantisera över hur roligt det skulle bli. Ja då förstår jag att dels ser Alpha fortfarande eländig ut i sin päls, och med handen på hjärtat tror jag det hade blivit för mycket för honom att hantera. Han är ju ganska lättstressad bland folk fortfarande, och det är ju årets största utställning för Siberian Husky. Kanske liiiite väl att utsätta honom för det som första utställning. Shin däremot är ju lugn och älskar folk, uppvuxen delvis i storstad, så för hans del hade det ju gått fint även om också han aldrig blivit ställd förut. Däremot så är han lite i tunnaste laget, men fin päls, har en semi sommar/vinterpäls just nu.
Ironiskt nog så dök det upp oväntade pengar, så hade man bara vetat om det skulle jag ha haft råd att åka och titta på i vart fall. Aja, men så kan det bli ibland. Glad överraskning och välbehövliga pengar oavsett, även om det inte blev nån rasspecial för vår del. Men det kommer fler gånger! Nä, men, det vore skoj om man kunde komma igång att ställa. Jag vet ju om att jag har overzise hundar, men någonstans så känner jag att mitt syfte inte är att jaga efter utställnings championat utan mer komma i kontakt med folk. Se på fina hundar. Låta mina få socialiseras och träna på att ha mycket folk och andra hundar i rörelse runtomkring sig. Ja och förstås få bedömningar på dom, att dom är för stora vet jag redan - men det finns ju betydligt mycket mer med en hund, än bara hur stor den är.

Jag har skrivit tidigare om hur jag tänkt ta hjälp utav Johan när jag ska köra hundarna. Det kommer jag inte kunna få längre. Så måste försöka sköta detta på egen hand. Det är så att Johan har fått ett nytt jobb, vilket innebär att jag kommer vara ensam mycket i 6 månaders tid medan han är iväg och arbetar. På sikt kommer tjänsten innebära att han kan utgå ifrån hemmet, men just nu är det så här det kommer till att få bli. Men också att vi måste flytta! Så just nu kommer själva flytten bli en större prioritering i våra liv. Sälja lägenheten och förhoppningsvis köpa hus. Jag kan avslöja att vi har en fastighet i åtanke, lägesmässigt är det ett perfekt hus. Inga grannar! Och en 8km otrafikerad skogsväg i direkt anslutning till huset som löper som en halvcirkel runt. Perfekt då man ska starta upp säsongens träning tänker jag. Allmänt är läget helt fantastiskt. Väldigt mysigt och relativt mycket mark, 5,6ha närmare bestämt. Åkermark och skogsmark, vilket skulle passa oss utmärkt. Vi har ju drömmar om att även kunna hålla lite boskap i framtiden och pyssla med skogen. Jag hade till exempel jätte gärna sysslat lite med skogsvård som man gjorde förr i tiden, med häst. Ja vi får helt enkelt se, men det är en spännande period som väntar nu.

Sedan kommer det antagligen hända lite på hundfronten med, men det är planer och händelser som gör sig bäst att tala om längre fram.

Shin (Vox Celesta's Seishin)

Shin är min andra Siberian Husky, men min första egen inköpta och första egna hund sedan valp. Han är köpt ifrån Hélène Moubis på kenneln Vox Celesta's som ligger strax utanför Hammerdal i Jämtland. En uppfödare som även blivit en kär vän. Vi fick kontakt innan den kull som Shin är ifrån planerades och har haft kontakt enda sedan dess. Jag minns vårat första samtal och hur jag la på den kvällen med en känsla utav att jag funnit en likasinnad människa och en nära vän. Den känslan visade sig vara helt rätt och riktig, något som jag skattar mig lycklig över.

Shin är alla gästers favorit, han är en oerhört social individ som fullständigt älskar mänsklig kontakt. Han vill helst alltid vara väldigt nära, och visar väldigt tydligt att han inte vill att man ska sluta klappa; detta genom att luta sig mot handen, lägga sitt huvud i ens knä, buffa på ens händer eller om man ignorerar honom genom att ta sin tass och försöker dra tills sig uppmärksamhet. Bokstavligen, drar till sig din hand.

Han är inte en hund med ett behov utav att hävda sig eller ta plats, men han besitter hög integritet. Vilket kan vara besvärligt emellanåt då han gärna svarar upp på andra hundars utmaningar. Han reagerar även starkt mot hundar som är dåliga på signalspråk/hundspråk och som beter sig ohyfsat - men är inte svår att bryta om dispyter eller bråk skulle uppstå. Han lyssnar och ger gärna över ansvaret till människorna som finns runt ikring honom. Överlag är han en bekymmersfri individ som mer än gärna är till lags, och han är även en väldigt känslig hund för vilken sinnesstämning man som ägare befinner sig i. Han tar väldigt illa vid sig när man uppvisar frustration eller tappar humöret, och det spelar ingen roll om det är mot honom eller inte som känslorna är riktade.

Som draghund är Shin helt otrolig på att ta kommandon och utan att skryta så kan jag lita på honom till 100%. Särskilt om jag kör honom som ensamhund, den trygghet jag känner med honom är obeskrivbar. Shin behöver ingen väg framför sig, utan jag kan styra honom i zigg zagg över öppna gräsplaner, i djupa skogar mellan träd, snår och ris. Han lyssnar även på fartkommandon, vilket betyder att jag kan öka eller sänka farten med hjälp utav honom. Shin lever för att samarbeta och vara till lags. Det som kan vara negativt med Shin under dragträning är just det att han är känslig. Han vill vara mig till lags men samtidigt visar han oerhörd hänsyn till den andra hunden och kan pga detta ibland vilja lyda ett kommando men har inte mod nog att genomföra det om den andra hunden vill annorlunda. Dessutom kan han bli något osäker, och slaka på linan om jag tillrättavisar en annan hund muntligt - då Shin tror att det är riktat mot honom. Så jag måste ständigt tänka på hur jag väljer att lägga tryck i orden, och hur jag uttrycker mig under träning.

Vox Celseta's Seishin - reg nr: SE35615/2010